Sophias "NEWS"

ska inte läsas av kännsliga med männsiskor ;)

14 augusti klockan 06,00 gick slemproppen,... ringde till mamma, hon kom vid 6,30, stannade hemma med Sebbe mannen,... ja skojade om att ja skulle vara hemma vid 10-tiden igen ;)


(innskriven på bb)

haha och det va jag, inne på bb, konstaterade dem att ja bara va öppen 2cm och att det nog kunde ta en stund,... åhhhh (när slemproppen gick, så va sebbe ute på en halvtimme).....

åkte hem, hade lite molande värkar hela dagen,... framåt 15,30-tiden tyckte ja att de började kännas lite mer, va mest nervös att vattnet skulle gå, så att vi inte skulle hinna in,....

va inne på plats igen vid 16.15.... undersökningen visade att ja bara va öppen 3,5 cm.. åhhh guuud, fan va drygt! (ska vara öppen minst 8cm) la mig i badet, skönt.... min kära underbara super bästa MAN, va ett mycket stort stöd, vid varje värk pratade han om Jezz, hur ja skulle göra på tävlingarna, vad ja skulle tänka på osv...
så ja fick lite annat o tänka på!.... det fungerade riktigt bra!....

Vattnet gick,.... fick gå tillbaka o lägga mig i sängen,.. där började ja andas lustgas... nu va ja öppen 4cm...
(herregud, när vattnet gick med Sebbe så va han ute efter ett ögonblick)
-varför ta det så lång tid frågade ja,....

Fick kraftigare o kraftigare värkar,... ajaj...
när huvudet skulle genom "spinate" började ja spy så "inita" helsike... (kan va kombinerat med all lustgas också) plus att ja givetvis sket ner mig..... stackars C!!!!
sa till honom att han inte behövde sitta där inne med mig,...
Men han va så snäll o gick upp och tryckte på den röda knappen....
TUR att barnmorskan va på alerten, för 2min efter hon kommit in i rummet så, va lillen ute...
En liten blå slemmig sak men en jätte pung, det va det första ja tänkte när ja såg honom...


En fin kille på 3605g 49cm lång

Ja kännde mig så lycklig, en liten välskapt kille... åh va skönt att allt gick bra!....
Han lades vid bröstet, åt lite på varje sida....

sen som vanligt så fick man duscha av sig och lite fika (efter man blivit ihopsydd o krystat
ut moderkakan)

C földe med mig in på rummet, satt hos mig en stund sen fick han åka hem till Sebbe...
Imån (söndag) skulle vi åka hem, Sebbe o C skulle in o hämta mig!....
MEN (finns alltid "men").... lille Pyret ville inte äta, och tidigt på söndagsmorgonen, spydde han upp något segt slemmigt,... därefter fick han ingen luft utan blev helt blå. Tryckte på knappen, tog en stund, nu va han nästan lila usch lite jobbigt,... men de kom in började slå han under fötterna o i rumpan,... då äntligen började han skrika...
då började de undersöka honom lite,... men han va så fin o frisk!... men ville fortf. inte äta...
Ja tyckte det känndes jobbigt, (sebbe åt ju hela första dygnet),... men det va ingen fara sa dem,... han kommer igång,....

Sebbe o C kom,... men ja fick inte följa med hem,... både jag o de ville att han skulle äta riktigt först!...
Sebbe va en riktigt stolt storebror, han klappade och kelade med honom...

(stoolt storebror hälsar på lillebror)

Natten till måndagen
De va inne och väckte oss en gång i timmen och försökte få honom att ta bröstet,... men han ville inte
han spydde mer och mer,... det va mer o mer grönt för varje gång. Han hade heller inte bajsat.
Ja började bli orolig tyckte det började bli lite jobbigt!.... vid 4på morgonen tog de honom ifrån mig.
La in honom på neo-avdelningen,... då brast det, då somnade ja gråtandes. Han va så liten o hjälplös ju!

måndag morgon- vid 8 kom läkaren och tittade på honom,... de tyckte att han va lite svullen över buken... han fick ligga kvar innen på neo-avdelningen,... som tur va kom C in rätt fort... ja bara grät o grät,... ingen visste va det va, han blev slöare o slöare såg nästan ut som han höll på att tyna bort för oss.
Sköterskorna vimsade runt, visste nog inte heller riktigt va de höll på med,...

De skickade ner oss till röntgen, o ultraljud.... men inget beslut, de trodde att de va stopp någonstans i tunntarmen...

vid 15-tiden kom läkaren in och sa att han ville skicka ner pyret till Lund, (när ja hörde dem orden rasade hela världen,.... ja tänkte, nu kommer han att dö från mig, han har säkert en jätte tumör i hela magen....)

Tiden från att han sa att de ville skicka ner hon akut med ambulans tills det vi satt i taxin själva är lite suddig...
kom bara ihåg att han hade slangar överallt, genom näsa, mun, m.m. och kanyler, dropp..... de la honom i en kuvös innan de åkte,.... går inte beskriva med ord hur ja kännde mig.....

Taxi resan till Lund va väldigt lång!!! C och ja sa inte helt mycket till varandra,...
Chaffisen körde som en biltjuv,... riktigt dåligt!
tänkte på Nono o farfar,...."Ta han inte ifrån mig"....

LUND 16/8

Kom dit vid 23tiden,... allt va lungt, alla va så hjälpsamma,... det va nästan skönt att komma dit...
En läkare tog in oss på rummet, berättade att de trodde att det va nått med antingen tunn el tjocktarmen...
om det va tunntarmen skulle de bli operation redan samma kväll... Han fick ligga på "rum 11",... vi fick ligga i ett annan "sal 13" efter de hade röntgat honom igen. Konstaterade dem att det va tjocktarmen det va fel på...
ca 5cm va trång va de kunde se på bilderna,.... han fick en slang upp i rumpan så han fick ut sitt bajs...

Den natten kunde ja knappt stänga ögonen, gjorde så ont kändes som ja hade grus i dem....
det va väl allt sallt från tårana...

17/8  Ronden va vid 10 där kom de in till oss. Pratade om va de trodde han hade för sjukdom.
Hyrschprung,... en tarmsjukdom. Finns inga celler som gör att tarmen kan röra sig. Den är stängd hela tiden... därför han inte fått ut nån avföring... men vi skulle göra en biopsi, så de tog ett prov på den sjuka biten för att se om det va det här eller inte,... Det andra alternativet va att det va en omognad, att det kankse kunde komma igång utav sig självt....

Men eftersom att de va tvugna att stoppa upp slangen hela tiden så trodde dem mer o mer på hyrschprung...
Efter några dagars pumpande fick vi äntligen börja ge honom lite mat på nappflaska. Han åt med god aptit och fick behålla maten,... yäääy... Men eftersom det inte kom nått bajs, så ville dem nu att slangen skulle sitta i hela tiden,... så vi fick tejpa fast den i rumpan på honom. Inte bra att köra in o ut den hela tiden....


(gosestund med mammsen)

Eftersom de va olika sköterskor/personal hela tiden så visste dem ju inte riktigt vad vi visste,...
så en kväll va det en som sa "-ja eftersom det är så mycket på tarmen som är dålig".....
-Hur mycket? (ja hade bara hört 5cm)
-ja minst en dm....
ja kände hur klumpen började växa i halsen,... 10cm det dubbla mot va ja hört innan,...
så fort man blev lite glad för nått så kom det ett bakslag kändes det som!

På fradagen 20/8 -op-

Dagen då de sövde honom, tog ett prov från tarmen....
operationen gick bra,... (jag super nervös)



Mormor, Farmor, farfar och Sebbe kom,... jag hade knappt inte kunnat prata med sebbe i telefonen... Saknade honom så. Jag började bara lipa när ja hörde hans röst. Satckars pojk. Tur att vi har sådana underbara päron som hjälpt oss med Sebbe & framförallt HUNDARNA!...



Fredagen fick ja även lägga honom till bröstet för första gången. öndes helt underbart att få hålla i honom igen! så nära, bara sitta o titta på hur otroligt perfekt han är. Hur lik storebror!.... Ja va så lycklig
Men även där kom det ett bakslag, han fick i sig för mycket. Magen svullnade upp. Vi fick börja ge på nappflaska igen.... kännslorna har verkligen fått gå upp o ner, upp o ner....

mormor,farmor,farfar åkte hem på kvällen. Sebbe va kvar över helgen. På söndagen kom pappa o Cotto ner. de tog med sig honom hem. Gick bra, han sa att han skulle sakna oss,....
Jag tyckte det va jobbigt! Men det va inte kul för Sebbe att vara nere hos oss. Allt kretsade bara runt lillebror...

Måndag 23/8
Ronden sa att de trodde till 98% att de va hyrschprung men de ville ha provsvaren så de visste svart på vitt.
De sa att de skulle skynda på allt! så vi skulle få provsvaren dagen efter alltså på tisdagen....
Gutt tänkte ja, skönt att veta vad som är fel!... Men ännu ett bakslag,... vi fick inte reda på det förrän på fredagen, och då va de inte riktigt säkra, utan ville ta och testa det lite till.

Denna helgen åkte C hem till Sebbe som nu började sakna oss rejält. Plus att han började bli sjuk.
Annars hade veckan gått relativt fort. Man levde som i en bubbla... dagarna såg likadana ut...
Vaknade, åt frukost... gav Jeppe lite mat, som nu fick va med oss. Vi gjorde de flesta konrollerna själva, C hade lärt sig ge lavemang..... kontrollerna va vid va tredje timme... så man han inte göra så mycket efter allt va klart.
Vi han gå en runda runt sjukhuset, ta en fika sen va det en ny kontroll.

Ronald McDonald (hotell för annhöriga) jätte fint! verkligen mysigt...
Den helgen som darlingen åkte hem bodde mamma o ja där med Jeppe...
Det va en mysig helg, man hade kommit in i allt. Kändes skönt att för första ggr komma ifrån sjukhuset!...

 
(inne på vårt rum på hotellet, mormor gosar med Jeppe...)

C skulle komma till mig på sö-kvällen igen. Tagit med sig Sebbe ner va meningen. Men Sebbe hade ju givetvis blivit sjuk, så C stannade hemma med honom. Mamma som skulle jobba på måndagen va så gullig o stannade natten mellan sö-må. åkte direkt från lund till jobbet. TACK underbara mor...

Måndag 30/8

Ronden 3 kiruger kom in på jeppes o mitt rum. De berättade att de va hyrschprung och att det skulle bli op. De gick igenom vad som skulle göras och vad som kunde hända, va det fanns för risker osv...
Kände att ja hade velat ha C hos mig i detta läge... Hur stark är man igentligen? den frågan hade ja nog ställt mig ett antal ggr, under de här 2veckorna,.. hur mycket klarar man ta innan man bryter ihop... Men man måste vara stark för Jeppes skull! Han behöver mig, behöver oss!...

Op skulle träda rum på tisdagen 31/8 klockan 09,00 beräknas ta ca 4-6timmar beronde på hur allt går...
usch ännu en nervös dag,... fast ändå ett slut på sjukhusvistelsen... det är ju en sak som måste göras!

C trillade in vid 16 tiden på må em... han fick bo nere på Ronald, medans ja o Jesper bodde på sjukhuset. Men givetvis hade ju C också blivit förkyld nu, så han fick hålla sig borta från Jeppe,.. så han inte skulle bli dålig till op.

Vid 05 va de inne o hämtade Jeppe,... han fick inte äta, skulle fasta 4 timmar innan det va dags...
Den här ggr va det lite jobbigare att lämna honom till narkosläkaren,... tycker det är så obehaglit att de ska söva...han är ju så liten...

Vid 15,30 så ringde dem, ja kunde komma till uppvaket, åhh äntligen
härlig kännsla att få se honom ligga där o andas. och att allt hade gått bra!...

Anna Gunnarsdotter kirugen som hade gjort inngreppet (hon hade hjälp av två andra också) kom ner o berättade hur det hade gått,.. de hade tagit bort 25cm av han tjocktarm,... det va precis på gränsen att de hade fått öppna upp magen på honom. så det va väldigt skönt att de slapp det. Att de klarade det utan....
Men ja fick en chock när de sa 25 cm... herregud hur mkt har han kvar... ?!?! stackars lilla gosse magnusson... (de kallade honom det innan de visste att han skulle heta Jesper)...

NU va det äntligen över,.. han fick övernatta på sal 11 så de hade koll på honom om nått skulle hända.
Tyvärr fick ha jätte ont på kvällen, morfinet hade gått ut o de missade att ge nytt innan de han släppa...
Sen fick ja reda på att de hade missat nere på labbet...Medans de gjorde op. så tog dem en bit av de dem trodde va den friska tarmen, skickade ner till labbet. Så de iinte skulle ta för lite av den sjuka... bara det att när de ringde från op., ner till labbet så hade de missat o kolla det. Så han fick ligga en timme för länge på op-bordet... åhhh varför händer det oss... (likadant med sebbes op, när han tog bort mandlar osv.. då glömde de en kompress i halsen på honom, höll fasen på att kvävas på uppvaket)......

Iaf där på kvällen gav de honom en stor mägnd morfin, ja märkte att de blev lite oroliga...
Ja frågade va som kunde hända,...
-det värsta är att han slutar andas,...
Whaaat nej inte igen,... ännu en motgång! hur ska man kunna sova inatt, när man vet att han ligger där inne o kanske slutar andas!,.... fy fasen alltså...

Onsdag morgon, kom de in med honom,... han va så hungrig, o hade saknat mamma ;)
Mamma hade saknat honom!,... <3

Onsdag kom Sebbe ner, Snälla farmor o farfar skjussade ner honom till oss....


(mina pojkar på hotellet)

Läkarna sa att nu va det bara för lilla Jeppe att friskna på så fick vi äntligen packa våra väskor och åka hem!

LÖRDAGEN 4/9

Äntligen packade vi bilen och begav oss från Lund till Nybro...
Båda pojkarna va super duktiga, fick stanna en gång o ge Jeppe mat...
sen sov de hela vägen hem!

Kännslan av att få komma hem träffa hundarna och sova i sin egna säng va oslagbar
vilken resa,... tala om att man lärt sig att se livet från ett helt annat perspektiv...

Nu kommer det bli lite farnade ner till Lund,.. på kontroller osv...
Men va gör det?! huvudsaken är att han blir bra!


äntligen hemma♥